Del 2 – Instruktör i 30 år
Så då landande jag på Nergy som instruktör och hade klasser där ända till nästa son föddes… instruerade hela graviditeten och sedan blev det en satsning hos Lerums Sportcentrum på gruppträning – Lasse och Yvonne vill ha mer gruppträning och ett helt team sattes ihop. Vi startade upp i en liten sal och hade både cykel och ”Aerobics”. Här körde jag klasser och 2001 gick jag första Les Mills utbildningen – BodyPump release 26, fantastiskt kul och vi trodde nog alla att armarna skulle gå av under utbildningen. Det var på den tiden man fick musiken på en CD-skiva, koreografin på ett utskrivet A4 och filmen på en VHS-kassett (svart stort band). Ändå till release 50 såg det ut så. Någonstans 2004 så gick jag min första PowerYoga-utbildning, var inte helt övertygad om att det var min grej men förstod redan då att jag behövde någon typ av annan träning.…
Del 1 – Instruktör i 30 år
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina tankar kring min stora hobby, mitt andra jobb och en viktig del av mig som person. Jag har nu under 30 år arbetat extra som gruppträningsinstruktör. Ja, ni läste rätt… det är galet och inte ens under mina två graviditeter gjorde jag något uppehåll (minskade ner lite och vilade förstås efteråt). Det hela började med min idrottslärare Annika som var ”workout-instruktör” och vi fick prova på klassisk aerobics med henne på idrotten i 7:an. Jag kände direkt att detta var kul och alla friluftsdagar då man kunde välja ”aerobics” som alternativ valde jag det och då var det längst upp i NK-huset som det fanns en klubb. Golvet var mjukt och kläderna var fantastiska (benvärmare, stringdräkt och korta cykelbyxor). Så där startade passionen för att få gå in i en sal och röra sig tillsammmans. Jag har alltid varit mycket…
Sommar igen… året som gick
Jag slutar aldrig förundras över att när man väl tror att allt är bra så händer det något som man inte kan påverka. Är det inte en pandemi så är det något annat. Något som jag inte hade planerat för eller tänkt att jag skulle behöva hantera. Är det inte så att så fort man tänker att nu har jag lite medvind så händer det mest oväntade och man måste liksom starta om. Ungefär som när man spelar Monopol och hamnar på rutan ”gång fängelse” utan att passera…”. Men nu är det snart dags för semester en period för vila och återhämtning… ”catch up” med sig själv, livet… och huset/trädgården… Vilket galet år vi har haft?! Förra sommaren kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle bli så här. Arbeta hemifrån, konstigt på gymmet med begränsningar och alla dessa videomöten. Summerar jag året så tycker jag att vi har presterat…
Traditioner …
… får man äta semlor i oktober? Dricka julmust i september? Äta pepparkakor året runt? Till att börja med så måste jag bara avslöja att jag är helt gaaaaalen i julmust (light). Det är verkligen höjdpunkten på jul (och påsk). Nu kommer erkännandet… jag har redan köpt flera flaskor med julmust och druckit upp dom. Min tanke var först att jag gör ett undantag och sedan köper jag inga fler. Är osäker på om det beslutet står fast. Så hur noga är det egentligen? Får man bryta traditionerna? Hur gör du? God Jul! 🎄 Helena COACHIT Facebook
Skitsnack eller vara oförskämd
Det finns verkligen en del människor som saknar filter… som tror att man kan säga precis vad som helst om andra människor. Att gnälla och ha åsikter om vad dom gör och vad dom säger. Varför bemöda sig med att bry sig och framför allt det ger ju inget extra i en konversation. Jag får skav i öronen och bara känner att jag slutar lyssna. Andra människor tror att man kan häva ur sig vad som helst i skrift och tro att det är OK… undrar om dom hade haft samma ton i ett vanligt samtal?! Kaxiga, arga och bestämmande, rätt eller fel spelar ingen roll men man får ibland tänka sig för vad man skriver. Så jag reflekterar vidare. Går och tränar. Imorgon är en ny dag. ”Om man inte vågar säga det rakt i ansiktet så skall man inte skriva det!” Citat Helena Nybratt Ha en fin kväll!…
Att resa / att komma bort…
… vad är det vi flyr ifrån? Varför vill man komma bort? eller är det något man vill komma till? Varför säger man att man reser bort… Är semester lika med att inte göra något? eller är det att vara aktiv? För mig är semester att vara tillsammans; familj, vänner, gärna i kombination. Jag älskar när vi är många men samtidigt så vet jag att det tar mycket på krafterna när jag måste anpassa mitt liv efter alla andra i samma ”hushåll”. Just nu längtar jag efter nästa helgs träningsresa till Marstrands Havshotell, det är jag och min kollega Lenita som anordnar detta (Team GO4IT). Vi har ett härligt schema med en massa härlig träning; inomhus och utomhus men även goda middagar, SPA och luft i schemat som gör att man kan ta en paus.Nu tänker ni… det blir inte mycket återhämtning… men jodå… jag har bokat torsdagen för mig…
Livet…
… man får bara ett… man måste vara rädd om det… Flera vänner/anhöriga till oss har under en period blivit sjuka; fått opererats, medicineras, kämpat för sitt liv och andra har dött. Jag vet att detta är en del av livet, en del av att bli äldre. Men det gör inte enklare. Snarare svårare. Kan inte acceptera att det händer och att jag inte kan påverka det. Men vad kan man egentligen göra vid dessa tillfällen? Sjukvården gör ju sitt… men som vän, anhörig eller kollega…. vad gör man? Jag kan gråta, bli arg och försöka finnas där men det räcker inte! Det räcker ju inte för att det skall gå över, bli bra och att vännen skall bli frisk?! Maktlös Ja det är nog ordet som beskriver tillvaron just nu! Ledsen Ja det också! Orolig Kan inte med ord beskriva hur orolig jag är! ”Life isn´t about waiting for…
Kärlek / Egenkärlek
Vad är egentligen kärlek? Kärlek kan vara så mycket… kan vara så olika… När någon säger kärlek så tänker man ofta på barnen, mannen… familjen, men tänker man någon gång på sig själv? Kan man känna kärlek till sig själv? Att vara egenkär är ju ett ganska ”illa ord”. Synonymen för egenkärlek är; förakt, stolthet, dryghet, högdragenhet osv Men om man inte gillar sig själv kan man vara lycklig då? Att försumma sig själv, oroa sig för vad andra tänker och vill, våra förpliktelser… gör oss ofta besvikna, ledsna och man pratar ofta om ”måsten”. Att försaka sig själv, i brist på att vara osjälvisk är ju inget bra. Är man självisk när man tar hand om sig själv? Hur mår jag? Vad vill jag? Hur vill jag att min karriär skall se ut? Är det själviskt att söka vad som är bra för mig? Eller är det kärlek till…
Vilodagar, sömn och mat
Jo, men det finns dagar då jag vilar, då jag tar en promenad med hunden, badar pool, softar i soffan eller kanske rullar på min foamroller. Vilan är viktig inte bara för att musklerna skall få vila utan även för att mentalt kunna ladda om. Men kan en annan träningsform vara vila? Alltså måndagar och onsdagar tränar jag yoga-inspirerad träning (BodyBalance) vilket inte ger en hög puls… däremot ger det mig en möjlighet till att andas / sträcka ut. Är jag trött i benen så blir det jobbigt i en del av låtarna men sedan får dom sträcka ut. Höfter, framsida och baksida lår och säte. Så galet skönt för kroppen att få dessa stunder. VILODAGARNA TORSDAG & FREDAG! Så när torsdagen och fredagen kommer så vet jag att det är dags; dags att vila! Det har varit en hel del träning senaste veckan/veckorna då vi haft releaser av alla…
World United
Jag har skrivit om detta förut men tänker att det är dags igen. 4 ggr per år får vi ny koreografi från Les Mills. Vi får en film, musik och koreografi. Därefter får vi ett datum från Nordic Wellnes där den nya koreografin skall bytas… alla samtidigt. För mig som är instruktör i många av programmen så innebär det att jag på varje ledig stund lyssnar på musiken (gärna i ca 2 veckor), jag tittar på filmen och lyssnar igen… sedan när det är ca en vecka kvar… då måste jag börja öva. Startar morgonen med 15-30 min… kan vara en bit av ett program eller hela… jag jobbar och sedan på lunchen så tittar jag alt tränar 15-30 min igen. Ja men det här låter ju inte så jobbigt. Nej egentligen inte men utöver detta så instruerar jag ju på kvällarna/helgen också. Så parallellt i huvet skall det gå…