Glädjen som blev till oro
Jag kände att jag måste få skriva lite om hur det har sett ut. Sonen som fyllde 15 år gick AM-utbildningen i början av februari och i samband med det sökte vi då lämplighetsintyg. Idag med facit i hand så borde jag gjort det långt tidigare. Trafikverket ville då att vi skall ha ett läkarintyg eftersom sonen har Asperger (högfungerande autism). Eftersom hans läkare på Habiliteringen hade slutat så ville den nya läkaren inte skriva något intyg utan krävde då en utredning. En utredning som krävde en remiss osv… Ni förstår ju (och kanske har ni läst min blogg tidigare) att allt detta tar tid. Efter utredning, kommer läkarintyget och efter samtal med en mycket tjänstvillig kvinna på Trafikverket så kommer lämplighetsintyget på bara några dagar. Vi bokar då teoriprov direkt. Första provet misslyckades och sonen upplevde att han inte fick tillräckligt med tid. Jag ansöker då om mer tid…
Flera olika möten
Under de senaste veckorna har jag mött människor i olika situationer, positioner och på olika platser. Inser ödmjukt att alla dessa olika människor spelar sina roller och följer ett förväntat mönster. De påverkar och en del berör medan andra skulle kunna lika gärna kunna bo på månen. På VD/IT-chefsträffen i förra veckan delades vi upp i grupper med hälften VD:S och hälften IT-chefer. Redan vid första samtalet så kunde jag se vem som var vem. Med rollen kommer en inställning eller kanske attityd. Att vara ansvarig, att leda en grupp, peka ut riktningen och framför allt finnas där när det finns frågeställningar är viktiga saker hos en chef. Men hur är det att vara en ledare? Ledaren i mig är en öppen, utåtriktad, positiv och framförallt en målinriktad stresstålig person. Chefen i mig är uppgiftsorienterad, drivande, entusiasmerande och övertygande. Ledaren/chefen ser framåt och vill se till gruppens bästa, att veta…
Hur många tårar kan det finnas?
Så kampen fortsätter, kampen om betygen i skolan, kampen om att få mopeden leveransklar från butiken, kampen om att gå upp på morgonen men främst av allt det stora fokuset just nu: mopedkortet. Igår var det dagen då teoriprovet skulle skrivas. En dag som jag startade med ont i magen. En ångestfylld dag då jag visste att maken skulle hämta sonen på skolan och köra till Hisingen där det var en hel process innan man fick skriva provet. Ringer flera gånger och undrar hur det går; självklart har dom det under kontroll. Så startar provet och maken väntar utanför. Jag sitter som på nålar på kontoret och väntar på att dom skall ringa… Varför ringer dom inte… det går en timme och efter det hör jag ifrån dom… snubblat på målsnöret… Besvikelsen är stor och jag vet inte hur sonen hanterar det. Inte nog med att teoriprovet gick dåligt så…
Förvåningen som blir…
…. När jag berättar om mina ansvarsområden på jobbet. Blicken som jag får när jag säger att det ”bara” är jag som jobbar med IT… Kommer förvåningen av att jag är kvinna eller för att jag är blond? När frågorna fortsätter och resonemanget förs kring strategier mm så utbrister personen mitt emot: ”- Imponerande!” Och ett ifrågasättande om vad som kan hända om jag blir sjuk, slutar eller om något akut händer. Att spendera en hel dag med ett helt gäng IT-chefer/CIO:er som jobbar inom kommun/landsting/myndighet får mig att inse att jag är minoritet, och att min roll som teknisk/strategisk/operativ/administrativt ansvarig IT-chef är en roll som väldigt få kvinnor innehar. Förutfattade meningar finns det alltid och som vanligt känner jag mig helt malplacerad och tänker att vad har jag gemensamt med alla dessa män. Men så kommer vi till ”runda-bords-diskussioner” och diskussionerna är intressanta. Man lyssnar och tar del av…
Inspiration att leva – med eller mot vinden?
Ibland är livet lättare att leva och andra dagar finns det knappt luft kvar att andas in när man går och lägger sig. Medvind i livet, då allt flyger förbi och man studdsar fram och får till allt precis som man vill. När flytet finns så gäller det att göra det man skall och inte tveka. Smida medan järnet är varmt. Varför är det inte alltid så enkelt, lätt och smidigt att leva? Vad är det som gör att man hamnar i svackor och tunga dagar? Som kvinna kan man ju alltid skylla på PMS men är det bara kvinnor som har dessa svackor? Ja, jag tror många gånger att män har det enklare än kvinnor. De tunga delarna med barnen, hemmet, ansvaret och med en karriär så har jag åtminstone en tyngre tillvaro än min make. Har alla män denna lättnaden som har en kvinna/fru som tar hand om…