Aldrig mer kommer du att springa…

Aldrig mer kommer du att springa…

Det var med ledsamma ögon barnen sa godnatt igår och kelade lite extra i soffan.

Det var med lika tunga steg vi gick upp idag. Ett litet hopp tändes när du kom till mig i köket och viftade på svansen. Hungrig? Vill du ha något? Du får välja själv i kylskåpet, bara du äter. Köttbullar, wienerkorv, fläskfilé… Nej men två tunna skivor skinka gick ner sedan var det stopp fastän jag erbjöd dig hela paketet.

Vatten ville du ha men bara så länge du slapp få nosen blött. Ett litet ledsamt ”voff” från dig och jag fyllde på skålen igen.

Stegen till bilen var dom längsta och du gick så långsamt. Husse höll i kopplet och jag gick före. Tårarna brände bakom ögonlocken.

Du satt bak i bilen och tittade på oss… Din husse och matte som sitter och gråter. Undrar om du förstod?

Kände mig som världens största lipsill när jag gick in på Blå Stjärnan och berättade att vi måste avliva vår bäste vän. Dennis gick inte med in, han orkarde inte. Jag fick kopplet och satt i ett litet rum och pussade och kramade Tex som var så trött. Äntligen fick han sova.

Aldrig mer kommer du att…

–  vänta vid dörren när jag kommer hem

– äta på mina foppatofflor

– hålla mig vaken med dina snarkningar (liggandes på rygg).

– sova i soffan bredvid mig

– sitta bredvid och vänta på att jag skall bli klar med min proteindrink så du kan få slicka glaset

– gömma benet och be mig leta (och hitta det i tvättmaskinen.)

– få springa med mig i skogen, halva vägen drar du mig och den andra halvan drar jag dig

– hjälpa mig att väcka Joakim (blöta pussar på ögonen, i öronen och i armhålorna)

– kommer du skälla på mig när du har tråkigt

– sova under husses skrivbord på jobbet

– behöva lida av din sjukdom

– skälla när jag snyter mig

–  buffa på mig med din nos när du vill att jag skall leka med dig

–  låsa upp ytterdörren och smita

– titta med dina mörkbruna ögon och vädja om att ”får jag din glass matte”

Aldrig mer….

Det här är det svåraste jag någonsin gjort och vill aldrig mer göra om det.

”Gråt inte mer, vi ses i Nangijala” (Bröderna Lejonhjärta)

//Helena

COACHIT Facebook

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *