Körkort, teori, plugg – det tar aldrig slut…..
Ni som följer mig på Facebook eller Instagram vet att jag har ny blogg (denna blogg). Jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall gå över helt till denna blogg eller om jag skall blogga på båda ställena… Statusen just nu är en skoltrött 18-åring som tar studenten i juni. Det har varit tunga månader sedan jul och jag har i flera omgångar gått på knäna. Tårar, gräl och många samtal med gymnasiet har det blivit. Utskälld och gapad på av en icke-närvarande pappa till sonen. För det är mitt fel att sonen inte orkar plugga!!! Eller hur, det vet ju alla att det är mammans fel när det inte går bra för barnen. Lite ironi men det är så det har framförts. Dessutom tyckte han nu att efter 10 år så var det dags att han fick ta över ansvaret för våran 17-åring och snart 19-åring… Tillåt…
Hur många tårar kan det finnas?
Så kampen fortsätter, kampen om betygen i skolan, kampen om att få mopeden leveransklar från butiken, kampen om att gå upp på morgonen men främst av allt det stora fokuset just nu: mopedkortet. Igår var det dagen då teoriprovet skulle skrivas. En dag som jag startade med ont i magen. En ångestfylld dag då jag visste att maken skulle hämta sonen på skolan och köra till Hisingen där det var en hel process innan man fick skriva provet. Ringer flera gånger och undrar hur det går; självklart har dom det under kontroll. Så startar provet och maken väntar utanför. Jag sitter som på nålar på kontoret och väntar på att dom skall ringa… Varför ringer dom inte… det går en timme och efter det hör jag ifrån dom… snubblat på målsnöret… Besvikelsen är stor och jag vet inte hur sonen hanterar det. Inte nog med att teoriprovet gick dåligt så…