Vilodagar, sömn och mat
Jo, men det finns dagar då jag vilar, då jag tar en promenad med hunden, badar pool, softar i soffan eller kanske rullar på min foamroller. Vilan är viktig inte bara för att musklerna skall få vila utan även för att mentalt kunna ladda om. Men kan en annan träningsform vara vila? Alltså måndagar och onsdagar tränar jag yoga-inspirerad träning (BodyBalance) vilket inte ger en hög puls… däremot ger det mig en möjlighet till att andas / sträcka ut. Är jag trött i benen så blir det jobbigt i en del av låtarna men sedan får dom sträcka ut. Höfter, framsida och baksida lår och säte. Så galet skönt för kroppen att få dessa stunder. VILODAGARNA TORSDAG & FREDAG! Så när torsdagen och fredagen kommer så vet jag att det är dags; dags att vila! Det har varit en hel del träning senaste veckan/veckorna då vi haft releaser av alla…
Varför?
På frågan vad det är som får mig att må bra? Vilka delar av mitt liv som ger mig utveckling? Varför väljer jag att leva som jag gör? Drivkraft är en intressant tanke. Någonstans så får jag energi men energin måste ju någonstans ha sitt ursprung. Hmmm djupt…. När livet tar mer energi än det ger då gäller det att fråga sig själv VARFÖR? Kan man ha flera ”varför”? Jag väljer att se på livet i 3 delar: 1. Familjen – min familj är absolut det som ger mig mest energi, men här tas det fortfarande mycket av min energi. ”Barnen” har det fortfarande kämpigt till och från (inte bara mina barn utan även Dennis barn). Vi väljer att prioritera dom många gånger framför oss själva. Så är livet och när man summerar på sista raden så är det mycket energi på bonuskontot ❤️ 2. Fritid och vänner- ja denna…
Pandemi – reflektion ”jobb hemifrån ”
Det finns nog de som såg detta komma… som trodde att vi skulle få ett virus som skulle komma att lamslå hela världen. Ni som känner mig vet att föredrar brittiska kostymdraman före sciencefiction/katastroffilmer. Det är ju ändå så att nu har vi varit i den här bubblan i 5 månader. Jag har jobbat hemifrån sedan i mars och jag har sett hur vi har isolerat våra föräldrar, ändrat hur vi umgåtts med människor runt om oss, handlat mat med handskar, spritat och tvättat händerna, andra rutiner på gymmet… ja listan kan göras lång. Att arbeta hemifrån är väl ändå det som påverkat mig mest… jag är verkligen en person som älskar att umgås med människor, att arbeta tillsammans, sitta ner och resonera. Men nu… nu sitter vi alla framför en skärm och jo vi har kameror så vi kan se varandra men det är inte riktigt samma sak. Det…
Körkort, teori, plugg – det tar aldrig slut…..
Ni som följer mig på Facebook eller Instagram vet att jag har ny blogg (denna blogg). Jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall gå över helt till denna blogg eller om jag skall blogga på båda ställena… Statusen just nu är en skoltrött 18-åring som tar studenten i juni. Det har varit tunga månader sedan jul och jag har i flera omgångar gått på knäna. Tårar, gräl och många samtal med gymnasiet har det blivit. Utskälld och gapad på av en icke-närvarande pappa till sonen. För det är mitt fel att sonen inte orkar plugga!!! Eller hur, det vet ju alla att det är mammans fel när det inte går bra för barnen. Lite ironi men det är så det har framförts. Dessutom tyckte han nu att efter 10 år så var det dags att han fick ta över ansvaret för våran 17-åring och snart 19-åring… Tillåt…
När det gäller…
… livet är sårbart… Att som förälder få ett samtal från polisen en sen tisdagskväll är min värsta mardröm. Inser att sönerna har förstått att deras mamma inte behöver dessa samtal och oftast när det gäller så ringer dom Dennis säkerligen för att skona mig. Tyvärr så kommer reaktionen ändå, denna gång två dygn senare efter att allt praktiskt var löst och vi landat hemma i att allt är OK. Ja, onsdagen flöt på även om den tillbringades i ett stort vakum av läkarbesök, telefonsamtal med kuratorer, försäkringsbolag osv nytt SIM-kort, beställning av körkortspapper, nytt bankkort osv. Allt detta jobb och alla dessa tårar för att två män rånade sonen och hans tre vänner förra tisdagen. Joakim hade 5:-, busskort, bankkort, körkort och en gammal iPhone 4… Istället fick vi ett tråkigt slut på påsklovet, sparkar över bröstkorg/revben (vilket resulterat i blod i urinen), en ledsen och nedstämd tonåring…
Reflektioner från tillvaron
Ni som träffar mig i min vardag vet att livet är långt ifrån en ”vardag” just nu. Att dubbelarbeta är något av det svåraste jag har gjort. Fast besluten att jag skall bilda mig en uppfattning om vad jag vill göra i framtiden parerar jag Mamma-rollen, IT-chefen, PT:n och gruppträningsinstruktören i ett fullspäckat schema dagar, kvällar och helger. Ja, just nu är det mycket men det är oerhört givande. Planer för framtiden smids och jag börjar hitta de guldkorn som jag vet är viktiga för att jag skall känna mig uppskattad och för att helt enkelt må bra i min yrkesroll. Att få utveckla människor, mötas och se hur de tar kliv framåt, driver mig. När jag möter motgångar driver det mig ännu mer framåt. Jag har en stor tilltro till mig själv och när det blåser stormar så vill jag bara åka med, gärna med dubbla segel och se…
Reflektion av tillvaron
Att vara ledig är en förmån som jag har lite svårt att förvalta. Jag lyckas alltid knö in många fler saker än vad man bör göra på en dag för att maximera ledigheten?! Ja, ni hör ju själva hur knäppt det låter. Sedan brukar jag sitta där sista dagen, grinig, stressad och lurad på min ledighet. Så varför gör jag då så varje gång? Landet lagom brukar man ju säga om Sverige. För mig finns det inte lagom utan det brukar bli ”All-in” eller inget alls. Får ju skylla mig själv när jag sitter där och surar över att jag inte varit ledig. Missförstå nu mig rätt när jag skriver att jag har haft fullt upp; det har varit fantastiska dagar. Underbart väder och allt det där man kan önska av en sommar. PT-kunder, träningspass och tid för egen träning… SPA, Borås djurpark, Liseberg och en massa annat kul.…
Jag blir….
Glad; …när jag får sova …när jag får äta regelbundet …när killarna gör som jag säger …när killarna träffar kompisar och aktiverar sig …när Molly kommer på besök …när någon annan lagar mat …när jag får träna Trist och gnällig; …när solen skiner och jag måste gå och jobba …när det inte blir som jag har tänkt mig …när jag är trött …när jag inte har ätit bra och regelbundet Ledsen; …när jag får kritik som jag inte förtjänar …när jag får reda på att det snackas skit bakom min rygg Stressad; …när det finns tidplaner som jag följer men andra gör det inte …när jag har ett tydligt mål men inte når dit pg a omgivningen …när saker måste göras men jag har ingen lust, typ städa Arg; …när jag blir stressad och ledsen… …när jag inte fått mat på 4 timmar …när jag kommer hem efter att…
Det blir inte alltid som man tänkt sig…
Med tonåringar som är 15 respektive 17 år gamla kan man aldrig riktigt veta hur dagen kommer att se ut. Saker som jag sett framemot under flera månader faller pladask av att dom faktiskt inte vill samma sak. Så här står jag med bilen full av packning; och yngste sonen tar moppen och åker åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig. Så den vecka som jag har semester och tänkt fira med att spendera i huset på Hönö får nog ställas in. Jag får troligen packa ur bilen igen och ägna mig åt att göra dagsturer till havet och min oas. Varför är det alltid jag som skall offras? Med 10 veckors sommarlov kunde man ju önskat att dom kunde stå ut med några dagar vid havet, inte för deras skull utan för min. Att sura och att fly är väl bästa sättet att undkomma och kanske…
Glädjen som blev till oro
Jag kände att jag måste få skriva lite om hur det har sett ut. Sonen som fyllde 15 år gick AM-utbildningen i början av februari och i samband med det sökte vi då lämplighetsintyg. Idag med facit i hand så borde jag gjort det långt tidigare. Trafikverket ville då att vi skall ha ett läkarintyg eftersom sonen har Asperger (högfungerande autism). Eftersom hans läkare på Habiliteringen hade slutat så ville den nya läkaren inte skriva något intyg utan krävde då en utredning. En utredning som krävde en remiss osv… Ni förstår ju (och kanske har ni läst min blogg tidigare) att allt detta tar tid. Efter utredning, kommer läkarintyget och efter samtal med en mycket tjänstvillig kvinna på Trafikverket så kommer lämplighetsintyget på bara några dagar. Vi bokar då teoriprov direkt. Första provet misslyckades och sonen upplevde att han inte fick tillräckligt med tid. Jag ansöker då om mer tid…