Börjar långsamt förstå varför förhållanden/äktenskap fungerar. Säger inte att jag har en lösning men med alla skilsmässor runt omkring så kan jag se en röd tråd.
I ett förhållande måste det finnas ett förtroende/tillit, en självklarhet för många men det känns som en ingrediens som bara måste finnas med.
Det måste även finnas frihet. Jo, det kan tyckas konstigt för man väljer ju en person som man vill vara med. Fast jag tror att man måste få vara sig själv också, inte bara fru eller make till sin respektive. Frihet är kanske fel ord men jag hittar inget bättre just nu.
Vad tror ni om ”egen tid”?! Är det något man kan ta för givet?! Ego tid eller bara en stund för sig själv? Jag vet att när vi både blev duktigare på att ”släppa” taget om varandra så får man mer respekt för varandras aktiviteter och dessutom en trevligare partner. Alla är vi olika och kräver olika mycket egen/ego tid. Det viktigaste är att man tillåter att den finns.
Visst är det trist med ensamma kvällar hemma och roligare/mysigare när det finns någon att krypa upp i soffan med men om den personen sitter där av fel anledning blir det ju inte så bra….
Så hur hittar man balans och får äktenskapet/förhållandet att fungera i 40 -50-60 år? Hur gjorde dom förr?
En jobbade och slet och en var hemma och tog hand om hemmet. Så vill vi ju inte ha det nu men med två heltidsarbetande föräldrar, barn med fritidsaktiviteter, ett hem som skall städas och där utöver skall man träna för att hålla sig frisk och stark. Hur mycket mys hinner man med då?! Hur mycket mys orkar man med då?!
Att finna balans och kärlek hänger ihop.
När jag gör det jag vill så mår jag bra, och då orkar man mer. Jag orkar ge mer av mig själv.
Träningen ger mig utrymme att frigöra en massa hormoner och dessutom ger den mig ett bra självförtroende över hur jag ser på min kropp (även hur min man ser på min kropp), så jag tror att där hittar jag min balans.
Jag kan tydligt se att ju mer fritid vi ger varandra desto sundare blir våran relation (kan lova att jag har perioder jag tycker att vi ses för sällan).
Men vad är lagom? Det är frågan och den funderar jag mycket på.
Just nu är jag extremt tacksam över att jag lever med en man som är lika aktiv som mig och än så länge inte tjatar om att jag är borta för mycket.
Att ge och ta
– plats
– kärlek
– kritik
– ömhet
– värme
– Men mest av allt att bara få vara.
Ta vara på den tiden man har tillsammans och göra det bästa av den.
”Att ge och ta”
/Helena