Ibland kan man se ljuset i tunneln

Ibland kan man se ljuset i tunneln
Veckorna efter semestern har varit långa och det är egentligen nu som jag känner att jag är helt tillbaka i tempot.
Höstschemat är fullspäckat med spännande saker och jag tar mig sakta fram i min tankevärld. Får mycket stöd av omgivningen; kloka råd och reflektioner. Jag känner mig stark men kan även känna en tendens till stress.
Denna vecka fokuserar vi på MRL 31 (vår nya release av Mage-Rumpa-Lår). Ett funktionellt pass där vi blandar step med funktionella lyft och en massa andra sköna övningar med gummiband. Temat för releasen är Las Vegas – Burlesque, vilket innebär att arbetet med allt från musik till övningar skall spegla temat. Inte helt lätt när man gärna vill jobba med den allra senaste musiken och hur gör man en knäböj till Las Vegas-tema? En grupp med sköna bönor och mitt i detta finns det en fantastisk person som mixar och grejar med musiken… in i det sista klipps det och fixas för att det skall stämma med antalet repetioner osv. Så nu är det fredag och imorgon levereras 90 min träning till 34 deltagare på Endorfin och tendensen till stress går snarare över till nervositet. Laddade med snygga moves och utmananade övningar vill vi lyfta taket iklädda… ja ni kan säkert gissa att det kommer att finnas fjädrar, lösögonfransar och nätstrumpor… Vad gör man inte för helhetsupplevelsen?! :-)
Men mörkret som vi möter på morgonen nu är inte så kul, känner verkligen att hösten är på väg. De ljusa sommarkläderna hamnar längst in i garderoben och solbrännan börjar blekna. Lyfter blicken och försöker tända ljus på morgonen i mitt rum på kontoret för att skapa en annan stämning i livet.

Tror att även mina killar hemma börjar landa i skolrutiner och får oftast till kvällsrutinerna och går faktiskt upp på morgonen också. Igår var Joakim trött och fick ta en buss senare men hade sedan kommit igång bra på lektionen. Ett litet hopp tänds i mig när jag hör läraren berätta om att han arbetat bra på Geografi-lektionen och är duktig på kartor. Kan det vända nu? Kanske har allt tjat om betygen som är så viktiga fastnat. Ja kanske, för igår när jag berättade att jag fått höra att han varit duktig på Geografi-lektionen så säger han; ”- Jag skall ha godkända betyg i alla ämnen när jag går ur nian!” Uppmuntrande säger jag: ”- Det kommer att gå bra! Det är två år dit och vi  har gott om tid!”. Då utbrister Joakim att han skall tatuera en baconskiva på armen (det var en av mutorna som jag drog till med – en tatuering efter skolavslutningen i 9:an). Lite försiktigt säger jag då: ”- Du hinner säkert fundera på motiv till dess”. Ja, ja om han vill tatuera en baconskiva på armen i 9:an och han kan gå ut med godkända betyg så spelar ju faktiskt inte motivet någon roll :)
Mikael hade med sin mattebok hem igår och säger att han måste räkna färdigt det kapitlet som dom startat med denna vecka… hmmm… har aldrig hänt tidigare och framför allt inte i matte… Så kanske har även han förstått innebörden av att anstränga sig och att betygen är viktiga! Halleluja!
Mellandottern som Dennis har fick nyligen barn och kontakten med henne har varit allt annat än bra men nu i denna helgen kommer hon och Thindra och hälsar på. Resesängen är bäddad, nappflaskan är kokad, ”välling” och blöjor inköpta och den fina barnvagnen som jag fått av en god vän <3 är bäddad, trimmad och putsad.
En ny chans att börja om denna relation och det känns helt fantastiskt. Ikväll myser vi med förhoppningsvis hela familjen!
Så idag är det en ljus dag (trots regn och mörker ute), imorgon blir en fantastisk dag och hela september är ett enda stort lyckorus!
”Man hinner nästan hur mycket som helst, bara man inte gör sig någon brådska.” (Gösta Ekman)
//Helena

COACHIT Facebook

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *