Att konstant ha något i kalendern; bokad nästan varje kväll, helgaktiviteter, träning, resor…
Ja någonstans i detta kaos så blev det plötsligt bara stopp. Från att pendlat 16 mil per dag till att gå från sängen till arbetsrummet… från att ha 10 gruppträningsklasser på schema (Nordic Wellness) till att inte träna alls.
Vad hände? Från att ena dagen förberett att köra releaser till att andra dagen inte gå till gymmet. En märklig känsla då större delen av min fritid ägnas åt träning. Plötsligt så var fokuset på enbart jobb, alla dygnets timmar.
Vi flyttade under några veckor hem kollegorna över hela världen, även de med stationära datorer. Mitt team gjorde en insats som nu så här i efterhand är helt galen. Allt fokus blev på att få verksamheten att snurra även om vi inte kunde vara på våra kontor.
En unik upplevelse och jag undrar om detta kommer att hända igen? Kommer vi att återgå till ”normalläge” igen? Att alla sitter på sina kontor? Att man åker varje dag till kontoret?
Videomöten är något jag jobbat med i många år… vet inte egentligen vilket år det tog fart men skulle gissa på 2012, det var på min förra arbetsplats där vi reste mycket och för att minska resandet men även kostnaderna så köptes det in Videosystem. Man bokade ett rum… gick till rummet och hade mötet… ungefär som förr när man hade en telefon som satt fast i en vägg och man gick dit för att svara.
Resan med bild och ljud, FaceTime, Teams och många andra digitala mötesplattformar tar nu världen med storm. Vi träffas för fika, för att bara prata (ingen bild) och för möten. Det fungerar!
Så på frågan ”är detta det nya normala”? Jag vet inte, men det jag vet är att vi anammar nya arbetssätt i en rasande fart och jag älskar det! Som IT Manager så är min roll att bidra till att vi digitaliseras och hittar nya arbetssätt, vilket pandemin har bidragit till på ett revolutionerande sätt. Jag vet att många branscher inte kan digitaliseras (barnomsorg, sjukvård osv) men kanske kommer vi att se någon form av förändring även där på sikt.
Paus? Jag tror att många i min bekantskapskrets fick en välbehövlig paus i allt detta… vi är många som sprungit fort sista årtiondet, inte hunnit med att landa hemma… inte hunnit baka… laga mat… osv. Att mjöl och jäst såldes slut på ICA under första månaderna är ju ett tecken på att vi hunnit baka mer… ja toapappret tog slut också… men det beror nog mest på att många inte ville vara utan.
Jag kommer ihåg hur vi såg nyheterna flera gånger per dag… hur det liksom blev dagens höjdpunkt. Presskonferenserna som gav oss inblick i antal dödsfall och instruktioner om hur vi skulle ”uppföra oss”. Inte kunde väl jag då tro att jag skulle stanna upp och vara i detta läge 5 månader senare.
Att pausa och reflektera… stanna upp… ja det kan vi nog alla behöva en stund här och då… men jag känner att jag har pausat klart!
”Ibland behöver man bara få rasa ihop i en liten hög och släppa ut alla känslor. Sedan orkar man vara rakryggad igen” (citat från okänd)
Glöm inte att tvätta händerna,
Helena