Någonstans hittar man drivkraft eller motivation men var finns den egentligen?
När barnen var små pratade vi om en ”morot” tills min yngste son utbrister ”jag gillar inte morötter”. (Likheten med en muta var inte helt klar för honom.)
Är det viktigt att man känner att man får något för det man gör? – Om jag städar mitt rum vad får jag då? Svar: en glad mamma :-)
Kanske inte det svaret en tonåring född på 90-talet vill ha utan förväntar sig självklart 20 spänn eller något i den stilen.
Skall man avlöna barnen för diskmaskins-urplockning, dammsugning eller gräsklipping?
Jag försöker motivera med pengar, mer internettid eller annan muta för att få hjälp med bl a tunga jobb i trädgården men ibland hjälper inte mutorna utan man får svaret att dom är redan nöjda med det dom har… Då får mamma bära själv.
Fast är det OK att man kan avstå att hjälpa till för att man inte har lust eller behov av pengar/mer internettid?
Skolan då? Vad är en skälig ersättning för godkända betyg? Där befinner jag mig just nu. Är nästan beredd att betala vad som helst för att motivationen skall flöda och att studdsandet upp ur sängen varje morgon skall gå av sig själv.
Tänk alla de föräldrar som varje dag går till jobbet och kan sitta och känna ett lugn att deras barn är på lektionerna, utvecklas och får betyg i slutet på terminen.
Här sitter jag nu, hyfsat lugn ändå men måste ändå skicka några SMS under dagen för att kontrollera att: bussen gick, är på plats, ätit lunch, åker hem, är du hemma nu + något samtal om hur status på dagen. Får oftast svaret på frågan ”hur har det varit idag”; – Tråkigt, meningslöst, lärarna suger, världens tråkigaste hemkunskapslektion…
Hoppet dör inom mig men jag fortsätter att prata om hur viktigt det är med betyg och hur vi skall planera tillsammans med lärarna om vad som man måste göra för att få betyg. Mutan: en moped (som han just nu sparar till själv), pengarna tillbaka från mig om betygen är bättre… Jag mår dåligt av att ställa krav, vet ju hur jobbigt han tycker att krav är. Det är jobbigt att muta när man inte vet om man kommer att nå resultatet.
Är det rimligt att tillsammans med lärarna sätta mål och försöka nå dessa för en rejäl muta? Vem avgör om målen är nådda? Betygskuvertet till jul…
Så tjatet är igång efter fyra dagar och jag samlar kraft och hittar min motivation i min familj. Jag har världens finaste killar hemma och är lika stolt oavsett hur det går.
Lycka vore att hitta en praktik till sonen där han kunde få känna sig duktig och samtidigt stärka honom (tips mottages tacksamt).
Laddar med energi och ”morötter” att jag har en träningshöst framför mig; PT-utbildning, Super Saturday, träningsresa och en hel gäng fantastiska medlemmar och kollegor på Endorfin.
Så idag andas jag och försöker finna en inre ro och laddar om för Bodystep och GRIT Cardio.
”Livslust är att alltid ha
kommande projekt i ögonvrån.” (Okänd)
//Mamma Helena
