Lycka är…
En gång i månaden får sonen förmånen att åka på ett av kommunens anordnade läger. Ett läger där det finns engagerade, pedagogiska och kompetenta ledare. Ledare som kan ta hand om tonårskillar med NPF-(Autism)diagnoser. Långt ifrån alla gånger får vi sonen att åka och vi börjar redan på måndagen samma vecka att prata lite försiktigt om att till helgen är det läger… en sur min och en tystnad som inte går att läsa av. Vill han eller vill han inte? När onsdagen kommer så ringer ansvarig ledare och berättar om planerna för helgen. Ofta är det saker som killarna tillsammans önskat att få göra och det brukar vara allt från Laserdome till shopping. Dom lagar mat ihop men äter också pizza, McDonalds osv. Hyr film och tar det lugnt. Denna helgen var det bad, shopping och bio som var planen och sonen var skeptisk. Torsdagens kväll innebar att jag packade…
Livet är som en berg-o-dalbana
Har ni tänkt på hur man åker upp och ner hela veckorna och i bästa fall så bromsar tåget till en liten kort stund under helgen innan man ger sig ut igen. Måndagsmorgon börjar med en ordentlig uppförsbacke och därefter är det bara att kasta sig ut i kurvor, nerförsbackar till att ibland ta en liten kulle uppför igen för att sedan få fart igen. Ibland går det så fort att man blir viktlös och det känns som att man fullständigt tappar kontrollen över tempot och sin egen förmåga. Tur att det bara är korta stunder. Året 2013 har varit både som en berg-o-dalbana och en karusell, en åktur som varat länge och det känns som att jag nu är redo att bromsa in och faktiskt gå av tåget en stund. Jag kan känna den där tyngden i kroppen som man får när tåget kraftigt bromsar in och likaså hur…