En dag som inte blev som den skulle
Som mamma till ett barn med speciella behov har jag lärt mig att överraskningsmetoden fungerar inte och inte heller långa möten med lärare, kuratorer eller andra ”tråkiga” instanser. Så med ont i magen säger jag godmorgon till sonen och önskar honom en trevlig dag. Jag säger det då igen (vet inte vilken gång i ordningen) att vi syns på pizzerian vid stationen klockan 12.00 där vi skall träffa ansvarig lärare. Åker till jobbet med tåget och börjar att jobba. Första SMS:t kom klockan 09.06: ”Måste jag seriöst äta pizza med min lärare? -.-” Min plan var att ta mötet utanför skolan för att undvika ”det formella”, tråkiga och allt det andra som sonen förknippar dessa möten med. Vi hade pratat om det i 14 dagar så det var verkligen ingen överraskning. Efter att ha SMS:at hela förmiddagen och dessutom försök till samtal över telefon (inget svar, trycker bort samtalet), åker…
Att inspirera eller inspireras
I tidig ålder insåg jag att jag älskar att stå på scen, att uppträda och underhålla andra. Allt ifrån att vara aktiv på skolavslutningar (redan på lågstadiet) till uppträdande på diskon med olika dansshower som vi koreograferade tillsammans jag och min bästa väninna. Många av mina nära och kära beskrev mig som en”teater-apa” när jag var barn/ungdom. Fast det handlar ju inte alltid om att man måste stå på scen eller synas. Det kan ju även vara ett sätt att synas när man får vara delaktig i sammanhanget som t ex att vara lagkapten i fotbollslaget eller ordförande i elevrådet. Att få driva frågor som sedan kommer att påverka framtiden eller gruppen gör att engagemanget ökar. Varför är det då så viktigt att få vara delaktig? Varför är det alltid jag som räcker upp handen på föräldrarmötena och tar på mig att vara klassmamma, kontaktmamma i innebandyn eller ordförande i…
Ibland kan man se ljuset i tunneln
Veckorna efter semestern har varit långa och det är egentligen nu som jag känner att jag är helt tillbaka i tempot. Höstschemat är fullspäckat med spännande saker och jag tar mig sakta fram i min tankevärld. Får mycket stöd av omgivningen; kloka råd och reflektioner. Jag känner mig stark men kan även känna en tendens till stress. Denna vecka fokuserar vi på MRL 31 (vår nya release av Mage-Rumpa-Lår). Ett funktionellt pass där vi blandar step med funktionella lyft och en massa andra sköna övningar med gummiband. Temat för releasen är Las Vegas – Burlesque, vilket innebär att arbetet med allt från musik till övningar skall spegla temat. Inte helt lätt när man gärna vill jobba med den allra senaste musiken och hur gör man en knäböj till Las Vegas-tema? En grupp med sköna bönor och mitt i detta finns det en fantastisk person som mixar och grejar med musiken……
En vecka, en månad… Framtiden?
Tänk om man kunde se in i framtiden? Ibland önskade jag att man kunde få en liten vink om vad som skulle hända. Jag tror att man tar livet för givet och ibland kan jag känna att jag är så upptagen med att planera att jag glömmer bort att leva det. Nu står jag här, det är måndag och jag har en ny vecka framför mig. En vecka full av planer och en massa spännande saker som jag inte kan planera för. Inser också att städningen igår inte blev av då jag fick mysa med barnbarnet och hennes mamma. Får ta det idag istället :-) Så vad ser jag i kristallkulan? En septembermånad som är laddad med en massa grejer… Kommer jag att få ihop det? Jo, men det måste gå… Börjar med idag, en övning som är spännande och med möjlighet till att ändra på framtiden men vad som…
Pepp, motivation eller tjat?!
Någonstans hittar man drivkraft eller motivation men var finns den egentligen? När barnen var små pratade vi om en ”morot” tills min yngste son utbrister ”jag gillar inte morötter”. (Likheten med en muta var inte helt klar för honom.) Är det viktigt att man känner att man får något för det man gör? – Om jag städar mitt rum vad får jag då? Svar: en glad mamma :-) Kanske inte det svaret en tonåring född på 90-talet vill ha utan förväntar sig självklart 20 spänn eller något i den stilen. Skall man avlöna barnen för diskmaskins-urplockning, dammsugning eller gräsklipping? Jag försöker motivera med pengar, mer internettid eller annan muta för att få hjälp med bl a tunga jobb i trädgården men ibland hjälper inte mutorna utan man får svaret att dom är redan nöjda med det dom har… Då får mamma bära själv. Fast är det OK att man kan…
Nu är dagen här…
Dagen som så många barn längtar efter. Dagen då man vill ha ny skolväska, nya kläder och längtar efter att få slå in skolböckerna i någon nytt papper med döskallar eller Hello Kitty. Vi har aldrig haft det så. För oss är skolan lika med ångest, en massa krav och jobbiga dagar. Dessutom en massa ostruktur första dagarna för man skall ”lära känna” varandra och leka lekar. Ett schema är i grund och botten en trygghet för den som behöver struktur. När väl ”lekandet” är över kommer kraven och det är då mörkret närmar sig. Hur många veckor skall vi orka denna termin? För oss är inte en ny skolväska en bra grej. Nej den gamla väskan finns det en struktur i. Det är viktigt att allt är på samma sätt och att busskortet alltid ligger på samma ställe, nycklarna och iPaden i sitt fack. Så på frågan om sonen…
Att påverkas och att tolka – Rakt på sak!
Vad är det egentligen som gör att man låter vissa människor i sin omgivning påverka en till det negativa och vissa lockar det bästa ur dig? En del behöver bara maila för att du skall känna att det finns ”dåliga vibbar” i e-posten, medan andra räcker att man har läst första raden så småler man för sig själv. En del människor räcker det att man träffar så känns det jobbigt medan andra vill man bara krama. Är det tolkningsförmågan som har en bugg eller är det så att hur vi uppför oss är det som präglar tonen i t ex e-post eller kanske ett Facebook-inlägg? Hur stor inverkan har vårt yttre, uppsyn, klädsel, kroppsspråk? De människor jag möter i min vardag är säljare och konsulter – välklädda och trevliga. Hjälper det dom i deras dialog med mig? Nej, jag tror inte det… Man skalar av och lyssnar på vad dom…
Framtid – nytt mål
Många har frågat och undrat, vad händer, vad är det du skall göra… Idag är jag formellt bokad på Steg 1 av Safes PT-utbildning. Med två kurser till så kan jag sedan titulera mig som PT. Träningen är en central del i mitt liv och jag vill verkligen jobba mer med människor och dela den entusiasm och glädje jag känner. Att instruera är inte bara ett jobb utan ett kall och en fantastisk förmån att få arbeta med alla dessa goa medlemmar. Så då är en ny resa startad och förhoppningsvis leder den till nya vägar och en ljus framtid. ”Delad glädje, är dubbel glädje!” //Helena COACHIT Facebook
Kan man må så här bra?
Började min helg med ett fredagspass på Endorfin. GRIT Plyo med en hel grupp träningssugna tjejer :-) Spänstträning och högintensiva intervaller kan få vem som helst lycklig. Fick sällskap av Sabina i bilen till och från gymmet vilket är extra trevligt. En extra kram till dig Sabina för alla fina bebisgrejer som vi fått till våra barnbarn :-) ❤ Tog en härlig promenad i kvällssolen med min älskling så skönt att få prata av sig om livets alla frågor, öden och utmaningar. När kvällsolen visar sig från sin bästa sida kan man ju inte annat än att må bra. Fick dessutom finbesök av Mindy och vårt älskade barnbarn Molly (stolt bonus-mormor) och som vanligt charmar hon oss alla. Stapplar runt och småler så som bara hon kan. ❤ Vaknade tidigt imorse trots att det blev sent igår och fick lite bonustid med maken som var trött. Långa mornar hemma med…
Vision – Framtid
Länge har jag funderat på vad som blir mitt nästa steg. Det är en föränderlig värld vi lever i och för att må bra så behöver jag nya utmaningar. I min nuvarande anställning har jag varit i många år och trivs bra med den men ser att jag kommer inte längre utan det har varit ungefär samma de sista 3-4 åren. Visst har organisationen förändrats och det har varit några turer fram och tillbaka men mina arbetsuppgifter är de samma. Så igår i min ”efter-semestern-depp” bestämde jag mig för att hitta en ny väg. Nya utmaningar står framför mig och med detta i tankarna beger jag mig iväg mot en ny arbetsdag. Nu är ni kanske nyfikna på vad jag tänker göra? Några bitar måste falla på plats först sedan skall jag berätta. Det viktigaste utav allt är att jag har min familj som stöttar mig i detta. Visst kommer…