Ibland är livet lättare att leva och andra dagar finns det knappt luft kvar att andas in när man går och lägger sig.
Medvind i livet, då allt flyger förbi och man studdsar fram och får till allt precis som man vill.
När flytet finns så gäller det att göra det man skall och inte tveka. Smida medan järnet är varmt.
Varför är det inte alltid så enkelt, lätt och smidigt att leva? Vad är det som gör att man hamnar i svackor och tunga dagar?
Som kvinna kan man ju alltid skylla på PMS men är det bara kvinnor som har dessa svackor?
Ja, jag tror många gånger att män har det enklare än kvinnor. De tunga delarna med barnen, hemmet, ansvaret och med en karriär så har jag åtminstone en tyngre tillvaro än min make.
Har alla män denna lättnaden som har en kvinna/fru som tar hand om familjen. Självklart så säger jag inte att allt ansvar ligger på kvinnan men jag tror ändå att som kvinna oroar man sig mer och axlar en större del av familjeansvaret. Finns säkert många undantag där mannen är den som oroar sig och har det större ansvaret men kanske är inte dessa män en majoritet.
Ibland önskat jag att jag var man, inte på det sättet ni tänker :-), och slapp vara den gnälliga PMS-mamman som gnäller, oroar, ringer, hämtar och kör. Tänk vad enkelt att kunna vara ”man” och inte tänka i dessa banor… (Oj, nu är jag nog ute på hal is).
Tillbaka till ämnet; medvind/motvind, att vara eller inte vara, att må bra eller inte må bra. Visst hänger detta ihop med många omständigheter och visst kan jag som kvinna erkänna att jag tycker inte att alla dagar i månaden är lika roliga.
Men värst är det ändå när jag inte får träna. Dagar utan adrenalin, seratonin och endorfiner är hopplösa. Jag blir gnällig, trött, tappar självförtroendet och känner mig bara lat. När jag är lat så behöver jag inte bry mig om vad jag äter, jag behöver inte heller städa eller hålla ordning hemma. Man kan bara slänga alla kläder i en hög och ta hand om det en dag då man ”mår bra”. Känner ni igen er?
Igår fick jag gå till gymmet; efter en mindre urladdning hemma på barnen som inte tycks bry sig om ordningen med att plocka upp efter sig, middagen som hoppar fram på bordet osv.
Oj, vad energi jag fick efteråt :-) städat, dammat och nu är köket skinande rent (kanske en smula överdrivet men nästan helt ordning).
Orkade till och med fixa med Paleo-chokladbollar till kvällsfikat.
Idag är det fredag och jag hoppas på en lång och trevlig helg. Motivationen att ta tag i trädgården tryter och jag hoppas på att någonstans skall känslan av att ”vad kul det skall bli” hoppar på mig.
Nej, efter lite drygt fem dagar med nedsatt andning och ofrivilligt träningsuppehåll så inser jag att min medvind följer med min träning och gör att jag blir mer motiverad till det mesta.
Otur i livet kan man ju inte planera för men man kan göra det bästa av situationen. Det är lätt att ”hänga läpp” när det tar emot. Det är då man måste släpa sig till gymmet och träna :-) Det fungerar åtminstone för mig!
Inte bara träningen ger mig energi, nej, den största energin får jag av medlemmarna som tränar med mig. Att få möta dessa fantastiska kvinnor och män varje vecka gör att jag står på benen. Att jag överlever min vardag som är allt annat än glamorös.
Att instruera är verkligen en förmån, ”ett kall”, en livsstil, en del av mig och jag längtar redan till nästa gång!
”I want to inspire people…”
//PT-Helena
COACHIT Facebook