Så många gånger om dagen som man både ställer frågan och svarar på den.
Varför ställer man frågan?
Ibland tror jag att det är en artighetsgrej att för att ha något att prata om så ställer man frågan. Självklart finns det de gånger som frågan ställs av omtanke men många gånger då av oro.
Det händer att man ställer frågan och man får svaret: tack det är bra! Ofta får man frågan tillbaka; hur mår du?
På den här nivån är det oftast en dialog på övergripande nivå eller kanske en icebreaker. Jag brukar oftast svara: jodå, det är bra. Sedan kan dialogen fortsätta med allt det andra man vill prata om.
Det har hänt att jag frågat av just ovanstående anledning och fått ett långt utlägg om hur personen ifråga faktiskt mår. Det är ofta inte när personen mår bra som man får utlägget utan snarare tvärtom.
Så om man ställerfrågan så måste man vara beredd på att lyssna.
Värst är det om den oron som man känner för sin vän blir bekräftad genom att personen brister ut i tårar. Inte för att jag inte hanterar det för det gör jag men jag vet ju själv hur det är när man mår sådär…. Det behövs inte mycket för att tårarna skall komma.
En kram kan ha precis samma effekt på mig, inga ord behövs.
Tänk att en omtanke, kram eller en enkel fråga kan göra en sådan skillnad.
Igår fick jag frågan och kunde då gnälla lite då jag vet att min vän kunde ta det, vi gnällde lite över allt möjligt; mest om jobbet, trötthet och alldeles för mycket att göra. Några minuter och sedan en kram och pepp om att det blir bättre imorgon :-) Ovärderligt!
Kanske hade jag inte gnällt om det inte var för att det var min vän… Då hade jag inte fått den effekten av dialogen: ”Hur mår du?”
Så min tanke idag är;
– Ställ frågan om du har tid att lyssna
– Svara bara ”tack det är bra” om du inte tror att personen verkligen veta hur du mår
– en kram betyder mycket oavsett i vilket syfte
– att lyssna är en viktig sak, ta dig tid, det kan göra att din vän orkar lite till
Ta hand om dig – du är den viktigaste personen i ditt liv!
//Helena