För er som läser regelbundet vet att jag har en son med autism där jag varje dag kämpar med skola, mat, motivation och framförallt att få honom att gå upp varje dag.
Lovet är en frizon, en period utan krav. Detta ger både mig och sonen en period av lättnad, en stund att andas och bara vara.
Så varför låter vi oss då påverkas av barnens far som ringer på julaftonsförmiddag och ställer krav samt är otrevlig i telefon. Ett samtal som fick mig till tårar och dessutom störde den dagen på året som är en av de svåraste, en dag fylld med ångest och så många år med ledsna julaftnar. Som tur var åkte Joakim med äldsta dottern och vi kunde skona honom från samtalet och den enda som grät var jag.
Så kom dagen då äldste sonen åkte till sin pappa och lillebror blev kvar hemma… Och samtalet om att vi kommer hem den 2:e och då vill vi träffas för att fika. Dörren står öppen och den ”försvunna” pappan tränger sig på och ”umgås” med sin son. Sonen som undvikit honom sista halvåret.
Innan han lämnar mitt hem säger han att han hämtar killarna imorgon (idag) klockan 11.00 för gokart och laserdome.
Förmiddagen blir som väntad en trött son som inte vill gå upp, ledsen i sin säng och när jag lyckats att övertyga honom att gå upp dyker dom upp igen, denna gång för att säga att dom skall till gymmet. Täcket dras återigen över huvudet och ledsamheten är tillbaka. Jag påminner om att det är inget att bry sig om men smärtan finns i ögonen och tårarna går inte att hålla tillbaka. När jag efter lite lirkande får upp honom med muta om favoritmaträtten köttbullar och makaroner får han i sig två köttbullar och lämnar resten med kommentaren; jag har ingen matlust.
Mamma-hjärtat gråter och blir ursinnigt!
Skall jag verkligen släppa in ”pappan” igen? Umgänget måste vara på sonens villkor och just nu vill han inte! Hur skall jag får pappan att förstå?
Skylla på sömn och ingen ork är ju förstås en möjlighet men vi som känner sonen vet att det är helt andra saker som spelar in.
Svårigheter med krav, rollspel och att spela ett socialt spel som inte är viktigt just nu tar för mycket energi och därför prioriteras det inte.
Vem överger vem? Vem har övergivit vem? Vem har skyldighet att umgås med sin pappa? Vilka krav bör jag ställa på min son?
Just nu ställs inga krav! Det är lov!
//Mamma-Helena
COACHIT Facebook