Ont i magen… Nu dör jag!

Ont i magen… Nu dör jag!

Natten mellan lördagen och söndagen inleddes i fosterställning på golvet i badrummet men efter att insett att jag inte kommer att kräkas så tog jag mig till sängen. Hur jag lyckades somna är en gåta men det gick.

Vaknade tidigt söndagens morgon med samma smärta och väl i badrummet svimmade jag. Vaknade upp sjöblöt och tog mig tillbaka till sovrummet. Kramperna i buken fick mig att vända tillbaka till badrummet igen men denna gång svimmade jag i sovrummet.
Dennis fick ringa 112 och en kort tid därefter dök ambulansen upp.
Två fantastiska tjejer som tog hand om mig och trots att jag helst ville gå ut till ambulansen så envisades dom med att jag skulle åka på en bår.
I ambulansen har jag högt blodtryck, fryser och har en smärta som inte går att beskriva. Trodde en lång stund att nu dör jag.
In på akuten i Alingsås och där tas der blodtryck, prover, EKG, dropp och jag får smärtlindring (som inte hjälper).
Rullas vidare till annat rum och där fryser jag ännu mer; får en varmfilt och Dennis (som varit vid min sida hela tiden) bäddar in mig.
Urinprov vill vi gärna ha kan du ordna det… tar mig med hjälp av Dennis ur sängen och till toaletten och svimmar. Vaknar av att två personer släpar mig till sängen, svettas och tror att jag skall dö igen. Klockor som ringer och det går runt i huvudet, medveten men inte närvarande. Efter en liten stund känner jag att jag är där igen. Dom torkar svett och jag får en ny ”nattskjorta”.
Nu äntligen får jag mer smärtlindring.
Rullas upp på sal med min droppställning, hungrig och har ont men helt överkomligt. Kan sova en stund och Dennis sitter bredvid mig när jag vaknar ❤️.
Skickar iväg Dennis för att han måste ju äta lite och sedan komma tillbaka med lite tidningar. Tidningar fick jag varav en var en mattidning – tack för den! Hungrig var jag och jag blev inte mindre hungrig av att läsa alla fantastiska recept.
Oj, höll på att glömma att jag fick ju göra en lungröntgen också (och svimmade där med)…
När tredje läkaren på 12 timmar dyker upp så får jag besked om att jag kan äta så får Dennis komma med riktig mat :-)
Så kvällen avslutas med att jag somnar till Bron 2 i dagrummets soffa.
Natten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men att Dennis hade med sig öronproppar var ju min räddning.
Efter frukost fick jag träffa läkare nr 4 som tyckte att jag kunde få åka hem och efter lunch fick jag träffa läkare nr 5.
Väl hemma så inser jag att jag är inte så snabb, går med långsamma steg och smärtan är numera bara en molande värk. Var har jag ont? Överallt i hela buken… Gallsten? Njursten? Ingen läkare vet utan beskedet är att kom tillbaka om du får ont igen.
Dagens sjukvård i Sverige
//Helena

COACHIT Facebook

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *