Ibland är det lätt att få en känsla, en känsla som är jobbig att skaka av sig.
Idag har varit en sådan dag, en där jag fått känslan av att hela världen är emot mig. Visst PMS och alldeles för mycket ”socker” men en olustkänsla som inte vill ge sig.
Varför är det så? Varför går det inte över? Dennis säger att han är på ”min sida” men känslan vill verkligen inte släppa taget. Jag inbillar mig att det kommer att gå över när jag fått träna men det känns inte som om detta är något som bara kommer att försvinna.
Förändringar är ju inte alltid till det bättre men som den positiva person jag är så vill jag gärna tro att det kommer att bli bra. Allt har sin tid.
Inbillar mig att om jag bara ”gör mitt jobb” så blir allting bra men känner hur jag dör inombords.
Passion för det man gör hjälper ju tyvärr inte alltid och det är då man inser att det är dags att göra något annat.
Så en vanlig söndagsdipp inför en ny veckas arbete… Skall det vara så här?
Tur att man har sin familj och den ”andra” familjen på gymmet! Ni vet vilka ni är!!
”Keep calm and hug a drummer”
//Helena
COACHIT Facebook