Körkort, teori, plugg – det tar aldrig slut…..

Körkort, teori, plugg – det tar aldrig slut…..

Ni som följer mig på Facebook eller Instagram vet att jag har ny blogg (denna blogg). Jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall gå över helt till denna blogg eller om jag skall blogga på båda ställena…

Statusen just nu är en skoltrött 18-åring som tar studenten i juni. Det har varit tunga månader sedan jul och jag har i flera omgångar gått på knäna. Tårar, gräl och många samtal med gymnasiet har det blivit. Utskälld och gapad på av en icke-närvarande pappa till sonen. För det är mitt fel att sonen inte orkar plugga!!! Eller hur, det vet ju alla att det är mammans fel när det inte går bra för barnen. Lite ironi men det är så det har framförts. Dessutom tyckte han nu att efter 10 år så var det dags att han fick ta över ansvaret för våran 17-åring och snart 19-åring… Tillåt mig småle. Att flytta till Stockholm var det smartaste han har gjort för då behövde han inte engagera sig i barnen. Att lägga allt ansvar på barnen som skulle pendla dit upp, det gick ju sådär, dom ledsnade rätt fort. Blev ett långt sidospår men jag behöver få ur mig det.

Så studenten kommer, förhoppningsvis har sonen fått ordning på sina betyg till dess. Vi har läst, skrivit och planerat hemma. Gymnasiearbetet är i principklart – PUH! och det hade aldrig gått om inte jag hade stöttat honom. Skolan har nu en plan enligt mentorn och jag försöker att släppa taget en liten stund för att fokusera på mig själv och mitt mående (som faktiskt är helt under kontroll).

Den yngste sonen, med diagnosen Asperger, genomlider sitt första år på gymnasiet, troligen det första av minst fyra år… (vet inte hur jag skall orka). Här är det daglig kontakt med lärare; mail och SMS men även telefonsamtal. Allt för att hitta en väg som fungerar. Skolan har varit fantastisk som har en god förståelse för hans handikapp och anpassar skolgången med praktik och egna skoluppgifter.

Mitt i allt detta så försöker vi ta körkort för lätt-MC och bil. Både sönerna övningskör och jag är såååå tacksam för barnens morfar (min pappa) som gått handledarutbildningen och nu kommer att kunna hjälpa mig med övningskörningen. Lätt-MC är i princip klart med körningen så här kvarstår nu bara teorin och uppkörningen.

TEORI… För att få detta att fungera har jag fått sitta och göra alla proven en gång på nätet och samtidigt göra ”skärmdumpar” och sedan skrivit ut svar mm. Detta för att sonen inte ville göra proven vid en dator (så är det med diagnoser – det låser sig). Sonen har fått ha med sig dessa häften till skolan och två av häftena har en lärare gått igenom med honom. Tillsammans  har dom letat efter svaren i böckerna osv. Nu har vi passerat detta och tillsammans har vi kunnat sitta och göra proven på datorn. Ett prov i taget har vi tagit oss igenom och blivit experter på de mesta om motorcyklar, vägmärken och miljöfrågor. Nu när jag snart är klar med teorin funderar jag om det är dags för mig att ta MC-kort… nej, det hinner jag inte med så det får bli ett annat år.

Idag är tanken att sonen skall skriva teoriprovet… Jag vet ännu inte om han kommer att göra det. Han var så nervös igår att han inte visste om han skulle kunna sova. Ja, sömnen är ytterligare ett bekymmer och här väntar vi på hjälp från BUP. Att han sover dåligt är en del av hans bekymmer som är kopplade till diagnosen. Han äter sedan årsskiftet Melatonin till natten och somnar då bättre. Melatonin är kroppseget hormon för sömn så det är inga sömntabletter han tar…. tillbaka till teoriprovet… Vi har laddat och peppat och förberett hela morgonen så att han vet hur han skall göra. 4 SMS på morgonen med instruktioner igen (efter att han skall ha gått upp) och jag har, peppar, peppar, fått svar (det är inte alltid man får). Han är vaken :) Han frågar ”vilket tåg åker jag till Göteborg?”. Så nu sitter jag på nålar och väntar på att han skall dyka upp här vid lunch.Lunchen skall intagas innan teoriprov 13.00! Håll tummarna!!!!

/Mamma-Helena

COACHIT Facebook

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *